Vår älskade Zack!

I fredags dog vår hund Zack, nästan 14 år gammal. Han var en kaukasisk ovtjarka (rysk berghund eller rysk fårhund) och var den första och äldsta av sin ras här i Sverige. Vi fick honom när han var 5 år. Hans matte hade då dött i den stora Milano flygplansolyckan, där många hundutställare var med, och han och hans tik-dam blev omhändertagna av en god vän till pappa som hade en New founlands kennel. Han var ganska aggresiv mot de andra hundarna och kenneln kunde inte ha honom kvar.

Då frågade Sten, kennelägaren, pappa om han inte kunde komma och hälsa på honom eftersom han vet att pappa har bra hand med hundar. Så det gjorde han och det var som att de två var gjorda för varandra. Vem som helst hade ryggat tillbaka, när en stor hund står med tänderna i stängslet, men pappa han bara tog honom i kopplet och gick en runda. Den dagen blev de kompisar för alltid.

I början var det lite jobbigt för Zack trodde att han stod högre än mig och mina syskon i "flocken". Så ett tag tyckte han att jag skulle få äta efter honom, eftersom han tyckte att jag var lägre stående. :) Men han fann snart sin plats och efter det har han varit den trognaste, snällaste, lugnaste hunden någonsin.

Det enda problemet vi hade med honom var att han var en riktig gottegris! Vi kallade honom för den ryske tjuven, för så fort man vände ryggen till så passade han på att sno så mycket mat han kunde. Han åt allt! Älskade äppelskruttar och vindruvor. Vi kunde inte ha en fruktskål framme över natten för då hade han ätit upp allt på morgonen när vi vaknade! :) En morgon kom vi upp och då låg han och knäckte julnötter bakom soffan. :) Han tog alltid med sig maten från köket och bar ut det i vardagsrummet, där han låg o kalasade. ;)

Han drack sprit också. :) En gång gick han raka vägen fram till mamma och slickade ur hennes bailysglas. En annan gång bet han sönder två ölbrukar i källaren och slickade i sig allt. Och en tredje gång gick han och hämtade sig en vinflaska(!), men den fick han aldrig upp, som tur var! Allt som han såg att vi åt eller drack, det åt han också. Och det är konstigt för de sista åren var han typ helt döv. Man kunde stå o skrika han i örat när han sov utan att han märkte något. Men prasslade man med en chipspåse så hade han plötsligt hur bra hörsel som helst! :)

Jag kommer att sakna Zack väldigt mycket, men jag har många fina minnen av honom och jag är glad att han blev så gammal som han blev och slapp bli sjuk. Må han vila i frid! <3